Livet som mobbad.
Jag har länge undrat varför det finns mobbning, jag har varit mobbad i hela högstadiet och den lååånga tid jag gick i gymnasiet vilket är 1½ år innan jag tillslut hoppade av för att jag inte orkade med mer. Jag förstår liksom inte varför dom var tvungen och mobba mig, jag har inte gjort dom nånting. Jag var/är en person som är lugn och tyst, men tydligen så var det för mycket för dom. Allt jag gjorde var fel, allt jag sa var fel, hela jag var fel enligt dom. Jag har/hade glasögon och det var fel, jag är smal och det var fel, jag var/är tyst det var liksom fel och var man lite blyg då var det ett jätte stort fel. Hade dom fått som dom ville så skulle jag inte finnas till, då hade väl deras värld sett bättre ut fast då hade väl dom mobbat nån annan liten stackare.
Jag kommer aldrig glömma den dag då jag skulle ta och fixa disken, det var då jag gick på gymnasiet. Det var då jag bestämde mig att jag aldrig mer ville gå kvar i denna klass. Det var typ 97% utav hela HR (hotell och restaurang) som INTE gillade mig och speciellt EN person, h*n hotade mig med kniv, skulle ha mig till slav och ja jag skulle får göra allt själv t.om det hon skulle göra. När vi lagade mat till resturangen så hade vi fått en beställning på 60 personer och skulle göra en kompot för 70 pers, så fick jag ingen att jobba med så jag fick göra allt själv, så jag frågade om jag kunde få lite hjälp men icke sa nicke, inte ens av den jä*eln till lärare. Då ljög jag för läraren och sa att jag skulle till sjukhuset på undersökning, så jag stack. Men han trodde mig inte så han ringde hem till mina föräldrar och frågade och sen så ringde min pappa till mig när jag satt på bussen på väg hem. Det var sista dagen av ett rent helvete. Det var då jag bestämde mig som sagt aldrig mer komma till denna klass.
Jag hatar folk som mobbar andra. Är det för att dom är avundsjuka eller har dom fått en dåligt uppfostran av sina föräldrar??
Mobbningen som jag blev utsatt för är något som aldrig kommer att försvinna ur mitt huvud, det kommer alltid finns i bakhuvudet. Jag kanske inte tänker på det varje dag, men det finns där. Jag har ett dåligt självförtroende pga mobbningen, men jag har börjat bygga upp det nu. Visst jag har en låång väg kvar tills jag får ett jätte bra självförtroende men jag tar en dag i taget.
Tack vare min underbare älskling, så mår jag mycke bättre nu än jag någonsin har jag gjort. Jag har alltid haft en dröm att skaffa ett litet hus på landet, va ihop med en drömprins och vänta barn. Nu har jag det, jag har ett hus på landet, är ihop med världens bästa David och väntar vårat barn :-) helt otroligt underbart <3 . Sen måste jag tacka min underbara mamma, min underbare pappa och mina älskade syskon som hjälpt mig igenom den svåra tiden. Jag älskar er <3
Ha en trevlig dag!
Kram//Emelie
Låter verkligen inte som du haft det lätt Emelie, och det är svårt att exakt förstå vad du behövt gå igenom, då jag själv på höjden blivit retad.
Men det är verkligen kul att se och höra att du mår bättre nu.
Fint inlägg Emelie. Du vet att vi finns alla för dig och att vi älskar dig och att du gör David lycklig. Lycka till med kärleken och din nya lilla familj!!!!
Herregud, Vem var det som hotade dig med kniv? :(
/Gick i samma klass som dig på HR
Jag håller med min mamma om att du skrivit ett väldigt fint inlägg. Jag tycker också att det är jättekul att du är en del av vår familj och att du trivs där uppe i Tallåsen (jag skriver detta i Stockholm). Barndomstrauman brukar ju kräva en del jobb att komma över och brukar för många påverka vuxenlivet på ett eller annat sätt. Bara att du skriver av dig så här tycker jag låter som en bra idé. Det är modigt också, att vara så personlig. Det är inte alla som vågar det.
Bra fråga för övrigt, varför folk mobbar. Har inget bra svar men värt att tänka och diskutera. Det finns det säkert sidor om sånt här på internet, om du söker på google eller nåt. Kram och hälsa min bror.
Fy fan vilken klass de va... är så stolt att jag hoppad av den skolan och klassen.. och jag tyckte synd om dig men jag försökte att stötta dig å visa att jag tyckte om dig i klassen...:) älskar dej gumman min<3<3<3
Det var det värsta. Beklagar verkligen. Blicka framåt med drömprinsen!
