kapitalism är inte demokrati
Sveriges sen några år "nya arbetar parti" saknar egna arbetare, eller med arbetarbakgrund.
Som tur är kan dom delegera det till alla andra och straffa dom inte kan eller inte har möjlighet till arbete. (så som arbetslösa, sjuka, pensionärer och andra mindre politiskt önskvärda)
Man pratar mindre ideologi i dagens politik. Men man får aldrig glömma att det ligger bakom ändå och tapeten är fortfarande randig oavsett hur mycket tavlor man hänger upp.
De som har arbete i de borligas sverige får skattelättnad då och då, visserligen i underkant men dock lite iaf.
De som inte arbetar få stå utanför och skämmas utan nått.
Man tänker på en låt av ebba grön när jag skriver det, "piskan som kittlar, kittlar inte heller.
"Poängen med att kalla moderaterna arbetarparti är att hedra arbetets värde. Vi vill göra en ny distinktion av arbetarbegreppet: alla som arbetar är arbetare. Det har varit ett sätt att skapa diskussion om vilket parti som bär upp arbetets värde, medan Socialdemokraterna förirrat in sig i en bidragslinje där det inte lönar sig att arbeta, säger Schlingmann."
Jojo eller hur, visst är den Socialdemokratiska politiken konstig ibland, men det var inte så länge sedan de borliga partierna var feminister enligt de själva och man hör stundtals hurra ropen skallar över att vi inte är i krig fast Svensk millitär beskjuter Afganska män för kvinnornas skull. För att inte tala om att de som tror att vänster politiken slår sig för bröstet och hyllar Karl Marx och Sovjetunionen när ingen ser på... suck.
Visst lämnar de rödgrönas alians en del att önska, men alternativet är skrattretande. Man lånar till skattelättnader och lättnader för höginkomsttagare. Man privatiserar så mycket man hinner och tycker att kapitalistisk konkurens är det samma som demokrati. Fast det .tex. innebär att direktörer tjänar pengar på privata skolor genom att bespara kraftigt. Detta trots att det från början är skattemedel
.
valpbruna ögon på en arbetare?
Som tur är kan dom delegera det till alla andra och straffa dom inte kan eller inte har möjlighet till arbete. (så som arbetslösa, sjuka, pensionärer och andra mindre politiskt önskvärda)
Man pratar mindre ideologi i dagens politik. Men man får aldrig glömma att det ligger bakom ändå och tapeten är fortfarande randig oavsett hur mycket tavlor man hänger upp.
De som har arbete i de borligas sverige får skattelättnad då och då, visserligen i underkant men dock lite iaf.
De som inte arbetar få stå utanför och skämmas utan nått.
Man tänker på en låt av ebba grön när jag skriver det, "piskan som kittlar, kittlar inte heller.
"Poängen med att kalla moderaterna arbetarparti är att hedra arbetets värde. Vi vill göra en ny distinktion av arbetarbegreppet: alla som arbetar är arbetare. Det har varit ett sätt att skapa diskussion om vilket parti som bär upp arbetets värde, medan Socialdemokraterna förirrat in sig i en bidragslinje där det inte lönar sig att arbeta, säger Schlingmann."
Jojo eller hur, visst är den Socialdemokratiska politiken konstig ibland, men det var inte så länge sedan de borliga partierna var feminister enligt de själva och man hör stundtals hurra ropen skallar över att vi inte är i krig fast Svensk millitär beskjuter Afganska män för kvinnornas skull. För att inte tala om att de som tror att vänster politiken slår sig för bröstet och hyllar Karl Marx och Sovjetunionen när ingen ser på... suck.
Visst lämnar de rödgrönas alians en del att önska, men alternativet är skrattretande. Man lånar till skattelättnader och lättnader för höginkomsttagare. Man privatiserar så mycket man hinner och tycker att kapitalistisk konkurens är det samma som demokrati. Fast det .tex. innebär att direktörer tjänar pengar på privata skolor genom att bespara kraftigt. Detta trots att det från början är skattemedel
.
valpbruna ögon på en arbetare?
Historia och minnen.
Har funderat mycket på våran och min plats i historien senaste tiden.
Vilken plats har jag i vår historia? Man skulle kunna säga vår svenska historia.
För ofta används svensk med negativ klang av oss själva. Fast vi har formats av mer än tusen år av händelser, krig, kärlek dåraktigheter och klokheter.
Vi är bara summan av alla våra mammor och pappor före oss och deras språk, erfarenheter, minnen och deras genetiska historia.
Språket är viktigare än man tror, vissa tycker att det engelska språket är bättre än det svenska. Men det engelska språket har inte våran Svenska historia.
Oavsett vad man tycker om Monarkin, religionen och staten så ska man inte förrakta eller underskatta dessas betydelse. Vi har bara några enhetliga saker genom hela våran historia, det är den svenska monarkin, kristendomen (och glöm ej katolisismen ) och sedan Birger Jarls tid den Svenska Staten.
Det har ingen betydelse om du tror på gud, men du ska inte underskatta den största enhetligaste organisationen av dom alla genom historien.
Jag är inte monarkist, men det är konstigt att vi i de nordiska länderna som anses var de mest demokratiska i världen har kvar våran monarki. (kan det vara så att det inte har någon betydelse idag om vi har monarkin kvar?)
Men visst, plocka bort kungens pengar från våran skatt och gör honom självförsörjande och plocka bort hans åtalsfrihet..
Minnet är intressant, relativitets teorin tillåter resor i tiden , fast då bara frammåt. okej bakåt med fast den är lite mer löst byggt eftersom det krävs att maskhålen funkar på det sätt vi tror.
Men Linnéa har precis börjat sin vandring i livet och hennes minnen från de några år frammåt kommer att forma hennes jag och sätta spår i hennes person.
Det är först när hennes språk väckts som hon kan få personliga minnen, innan det är det mest lösa minnen (kallas väl infantil amnesi) minnerna fasnar liksom inte utan få kan bara få sporadiska minnen. dock finns hennes första minne i den åldern upp till 3års ålder ungefär.
Det motsatta händer med i livets slutskede. när man tappar språket försvinner de personliga minnerna. de minnen som släcks först är de senaste och de som ligger kvar längst är de tidigaste (man går i barndom).
Du kan dock inte välja vad du ska minnas, glömska är inte alltid glömska.
Ibland kan du glömt något och så plötsligt 30 år senare kommer du ihåg en doft från du var 1år.
Minnerna lagras liksom och kan öppnas igen till synes slumpmässigt och ibland tänker till och känner shit det trodde jag att ja glömt. (jag har glömt hur jag ska göra för att komma ihåg det.)
Linnea upptäcker och upptäcker varje dag något nytt för första gånen de närmaste 10 åren.
När hon kommer till Adams ålder så kommer hon att använda sig av sin barndom för att bryta mot sina barndoms år, och någonstans upp till 15-25 års ålder kommer hon att formas som den hon ska vara som vuxen.
När vi väl kommit till 60 års ålder så har vi dock mer att minnas från våran barndom än vad vi har vid 40 års ålder (som forskning har visat) minnet är ingen nedåt stigande linje utan går i vågor beroende på hur gamla vi är.
Det känns vid den åldern antagligen som att tiden går väldigt fort, vilket igentligen har sin förklaring.
när man är 60år så är ett år bara en sextiondel av hela ens existens.
Men när Linnéa är två år så har det ju tagit 50% av hela hennes liv.(vilket upplevs mycket längre)
Man har alltså otroligt mycket mer att stoppa i huvudet för att kunna minnas det i ett senare skede.
Mitt första minne är från rätt tidig ålder, kommer ihåg att jag ligger på rygg på köksbordet och antagligen får en ny blöja. jag ser ett skåp eller hylla på väggen men en blå botten.
Minnet har alltså större betydelse ju äldre vi blir, och speciellt det i tidig ålder.
Historia är minne med, många svenska ord har ett historiskt ursprung. ett exempel, Adam din lilla Krabat.
Krabat är ett ord från tiden för kalabaliken i Bender när man slogs med Krabater.
Men min egen historia har börjats formats mer och mer de senaste månaderna känns det som med lilla Linnéas ankomst.
Vilken plats har jag i vår historia? Man skulle kunna säga vår svenska historia.
För ofta används svensk med negativ klang av oss själva. Fast vi har formats av mer än tusen år av händelser, krig, kärlek dåraktigheter och klokheter.
Vi är bara summan av alla våra mammor och pappor före oss och deras språk, erfarenheter, minnen och deras genetiska historia.
Språket är viktigare än man tror, vissa tycker att det engelska språket är bättre än det svenska. Men det engelska språket har inte våran Svenska historia.
Oavsett vad man tycker om Monarkin, religionen och staten så ska man inte förrakta eller underskatta dessas betydelse. Vi har bara några enhetliga saker genom hela våran historia, det är den svenska monarkin, kristendomen (och glöm ej katolisismen ) och sedan Birger Jarls tid den Svenska Staten.
Det har ingen betydelse om du tror på gud, men du ska inte underskatta den största enhetligaste organisationen av dom alla genom historien.
Jag är inte monarkist, men det är konstigt att vi i de nordiska länderna som anses var de mest demokratiska i världen har kvar våran monarki. (kan det vara så att det inte har någon betydelse idag om vi har monarkin kvar?)
Men visst, plocka bort kungens pengar från våran skatt och gör honom självförsörjande och plocka bort hans åtalsfrihet..
Minnet är intressant, relativitets teorin tillåter resor i tiden , fast då bara frammåt. okej bakåt med fast den är lite mer löst byggt eftersom det krävs att maskhålen funkar på det sätt vi tror.
Men Linnéa har precis börjat sin vandring i livet och hennes minnen från de några år frammåt kommer att forma hennes jag och sätta spår i hennes person.
Det är först när hennes språk väckts som hon kan få personliga minnen, innan det är det mest lösa minnen (kallas väl infantil amnesi) minnerna fasnar liksom inte utan få kan bara få sporadiska minnen. dock finns hennes första minne i den åldern upp till 3års ålder ungefär.
Det motsatta händer med i livets slutskede. när man tappar språket försvinner de personliga minnerna. de minnen som släcks först är de senaste och de som ligger kvar längst är de tidigaste (man går i barndom).
Du kan dock inte välja vad du ska minnas, glömska är inte alltid glömska.
Ibland kan du glömt något och så plötsligt 30 år senare kommer du ihåg en doft från du var 1år.
Minnerna lagras liksom och kan öppnas igen till synes slumpmässigt och ibland tänker till och känner shit det trodde jag att ja glömt. (jag har glömt hur jag ska göra för att komma ihåg det.)
Man tycker även att man är samma person som man alltid varit, fast det finns en twist på det. den tidiga barndommen formar en när man går in i ungom till 18-20 år ålder och runt den tiden ingår det även att bryta spår och förrändra sin värld, dvs att göra revolution som man säger i vänsterkretsar.
Linnea upptäcker och upptäcker varje dag något nytt för första gånen de närmaste 10 åren.
När hon kommer till Adams ålder så kommer hon att använda sig av sin barndom för att bryta mot sina barndoms år, och någonstans upp till 15-25 års ålder kommer hon att formas som den hon ska vara som vuxen.
När vi väl kommit till 60 års ålder så har vi dock mer att minnas från våran barndom än vad vi har vid 40 års ålder (som forskning har visat) minnet är ingen nedåt stigande linje utan går i vågor beroende på hur gamla vi är.
Det känns vid den åldern antagligen som att tiden går väldigt fort, vilket igentligen har sin förklaring.
när man är 60år så är ett år bara en sextiondel av hela ens existens.
Men när Linnéa är två år så har det ju tagit 50% av hela hennes liv.(vilket upplevs mycket längre)
Man har alltså otroligt mycket mer att stoppa i huvudet för att kunna minnas det i ett senare skede.
Mitt första minne är från rätt tidig ålder, kommer ihåg att jag ligger på rygg på köksbordet och antagligen får en ny blöja. jag ser ett skåp eller hylla på väggen men en blå botten.
Minnet har alltså större betydelse ju äldre vi blir, och speciellt det i tidig ålder.
Historia är minne med, många svenska ord har ett historiskt ursprung. ett exempel, Adam din lilla Krabat.
Krabat är ett ord från tiden för kalabaliken i Bender när man slogs med Krabater.
Men min egen historia har börjats formats mer och mer de senaste månaderna känns det som med lilla Linnéas ankomst.
